Växter & odling

Växtonsdag: Hur jag blev en crazy plant lady

Det här är första inlägget i min inläggsserie om växter, och vi börjar med hur det ens kom sig att jag blev intresserad av det. För det var verkligen inte en självklarhet.

En del intressen har jag haft så länge jag kan minnas, som att teckna och skapa grejer, medan en del har vuxit fram i vuxen ålder. När jag var yngre fanns det inte på kartan att jag skulle tycka det var kul med växter. Ni vet såna där Mina Vänner-böcker man fyllde i? I flertalet sådana skrev jag, från att jag var 7-8 år kanske, under ”Saker jag hatar” att jag hatade att åka till Växus (en stor blomsterhandel i närhet av var vi bodde). Mamma släpade alltid dit mig och min syster och det hjälpte inte ens att det fanns en stor fågelbur med papegojor i butiken, det var dötråkigt. Såhär i efterhand har mamma sagt att hon inte fattar vart det här hatet kom ifrån, för vi var inte alls där ofta, ett par gånger om året max. Det är i och för sig ganska roligt, för jag minns det som att det skulle ha varit en gång i veckan ungefär men jag fattar ju att det vore rätt orimligt. Tydligen hade jag i alla fall väldigt starka känslor om den butiken då det var mitt standardsvar på vad jag hatade i flera år, haha.

Efter det jag brydde jag mig bara aldrig om växter, knappt ens att jag reagerade på om de finns i ett rum eller inte. När jag flyttade hemifrån hade jag tre plastväxter, och det var det. Det var inte förrän jag började plugga biologiprogrammet som någonting började förändras. Växtekologi var ju faktiskt ganska intressant, jag som hade trott att jag bara skulle vara intresserad av djur. Sommaren efter mitt första år på programmet läste jag en sommarkurs i floristik och lärde mig identifiera massor av vilda växter. I samma veva fick jag min första tomatplanta av mamma. Hon har mer eller mindre alltid odlat och haft växter omkring sig, men jag hade bara inte intresserat mig för det. Kombinationen av att lära mig om växter och samtidigt ta hand om tomatplantan, att se hur den växte och till slut gav frukt väckte något i mig.

Hösten därpå läste jag en kurs i växtfysiologi och det befäste nog intresset ytterligare, för året därpå odlade jag mängder av plantor på balkongen. Det var både tomater, paprika, jordgubbar, gurka, sallad och massa kryddor. Alltså ungefär det jag gillar att odla idag också. Jag testade mig fram en hel del och en del fungerade bra och en del växter stendog. Sedan dess har jag lärt mig mer och mer, mycket från min växtguru till mor, och sakta har intresset även spridit sig in i lägenheten från balkongen.

Idag har jag runt 60 inomhusväxter, odlingar exkluderade, på 56,5 kvm och förvandlingen till crazy plant lady är nog komplett. Nu kollar jag på växter var jag än går, beundrar växter jag ser i bakgrunden på tv-serier, pratar med och pillar med mina plantor typ dagligen. Och idag skulle jag snarare skriva åka till Växus under ”Saker jag älskar”.

Hur blev ni växtintresserade, om ni är det? Har det funnits jämt eller växt fram på senare år?

Previous Post Next Post

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply Wilda 12 februari, 2017 at 09:16

    Åh vilken himla fin berättelse, Mikaela. Och vad jag kände igen namnet ”Växus” – undrar om det fanns på fler ställen? Det märks att tomaterna var din första stora växtkärlek. Så vackert!

    • Reply Mikaela 12 februari, 2017 at 21:19

      Det är mycket möjligt, det kanske var en kedja som omvandlades till Plantagen eller Blomsterlandet eller något sen? Oklart, har bara väldigt tydliga minnen från fågelburen som fanns där, haha.

  • Reply Jess 12 februari, 2017 at 14:52

    Så himla kul och fint att läsa! För egen del har det vuxit fram på senare år, även om jag faktiskt gillade att gå med i blomsterbutiker när jag var liten. Ett av mina finaste växtminnen är när jag var med mormor och handlade och fick en Kristi Törnekrona. Det var precis innan hon insjuknade för mycket i sin cancer och nu 16 år senare står den fortfarande i mitt fönster.

    • Reply Mikaela 12 februari, 2017 at 21:18

      Men vad fint att du har den kvar <3

  • Reply Jessica 17 februari, 2017 at 15:29

    Åhh vilket fint och mysigt inlägg, Mikaela!!! Så kul att läsa! Jag älskade att åka till Växus och dyl med mamma när jag var liten. Mina mest trygga minnen är när jag gått runt med mamma i trädgården när hon vattnat allt en ljummen sommarkväll. <3

    • Reply Mikaela 19 februari, 2017 at 19:40

      Men åååh vad mysigt det låter <3

  • Reply lovisa 18 februari, 2017 at 21:36

    vilket kul inlägg! jag är verkligen en late bloomer när det kommer till växter. men tror också det berott på att jag bott så litet tidigare, haft fyra lägenheter på runt 25-29kvm och dessutom sambo på två utav dem, och med våra musikinstressen så får det liksom inte plats över för saker som bara var… fina. inga prydnadssaker, inga växter. bara saker man kunde GÖRA något med. när vi sedan, för 1,5 år sedan, flyttade till större så spreds våra saker ut och helt plötsligt fanns där plats för saker utan funktion*. i samband med det känns det som att växter började bli mer och mer poppis på internet och i bloggosfären och på den vägen är det liksom. 😀

    *ok sorry, lite hårt sagt om växter men du fattar

  • Leave a Reply