Äventyr

Dykning i Lysekil

Jag vet inte hur många av mina läsare som har dykcert? Om ni inte har det så råder jag er i alla fall att skaffa det, att dyka är det allra allra bästa jag vet! Jag åkte till Egypten i fem månader vintern efter jag tagit studenten och utbildade mig till divemaster, och det var nog det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Det har verkligen format mig till den jag är idag och är en stor anledning till att jag vill bli marinbiolog. Dock har jag inte haft möjlighet att dyka på ett par år, sist var sommaren 2012 på Zanzibar. Men nu inför den här fältkursen så hade jag hört att det fanns möjlighet att dyka där så då tog jag tag i min gamla hobby igen och gick med i en dykarklubb i Uppsala för att lära mig dyka torrdräkt. Jag har alltid bara dykt i våtdräkt då jag nästan bara har dykt i Röda havet och andra varmare hav. Innan den här resan hade jag bara ett endaste dyk i Sverige på högsommaren i ett gammalt kalkbrott, så då gick det bra att använda våtdräkt där med. Så sedan i mars har jag hängt på Fyrishov på kvällarna och dykt i stora simbassängen där. Det är ändå rätt stor skillnad på att dyka torr- och våtdräkt, man har en till luftkälla att kontrollera med torrdräkt i och med att man har luft i själva dräkten också. Jag tänkte nämligen att det var ett måste att ha torrdräkt för att dyka i sådana temperaturer som havet har i april (mellan 7-10 grader på de djup vi dök), men mina kursare som jag dök med gjorde det i våtdräkt vilket är helt sjukt!
Så himla kul att det var flera i min klass som hade dykcert och som var sugna på att dyka! Så på vår lediga söndag tog vi färjan över till Lysekil där de har ett dykcenter vid hamnen och hyrde utrustning. Jag hade som sagt bara dykt torrdräkt i pool tidigare, men kände mig kaxig och tänkte att jag hade så pass mycket erfarenhet och att träningarna gått så bra att jag skulle klara det utan problem. Och ja, visst, det hade jag säkert gjort i de förhållanden som jag är van vid (20 meter sikt, 20+ temperatur osv), men jag är ju heller inte van alls vid att dyka vid svenska förhållanden. Så det var såhär i efterhand ett lite dumt beslut. För det första så var jag ändå ganska nervös och orolig. För det andra så var det ganska vågigt och vi behövde simma typ 20-30 meter ut till en boj där vi skulle gå ner. Så det skvätte en jäkla massa vatten i ansiktet på en och jag fick massvis med kallsupar innan jag bestämde mig för att andas genom regulatorn istället. Det lugnade inte direkt min nervositet.
När vi ska gå ner sedan så har jag inte tillräckligt mycket vikter utan får kämpa för att inte flyta upp till ytan. Samtidigt så läcker min mask som ett såll och från att ha haft dålig sikt så ser jag plötsligt ingenting alls och allt är bara kallt i ansiktet. Så jag får panik och simmar upp till ytan igen. Det är typ den värsta känslan att få panik under vattnet, och egentligen jättedumt att min första reaktion är att gå upp till ytan. Nu var jag visserligen kanske bara på två meters djup, men om det händer något och man får panik på tjugo meters djup och paniksimmar uppåt så kan det gå illa, både med tanke på dykarsjuka och annat läskigt. Jag har så himla mycket mer respekt för att dykning faktiskt kan vara farligt nu än jag hade när jag var 20 år och totalt orädd för allt och gladeligen var nere på 40 meter med hajar utan att vara orolig alls. I alla fall, de andra kommer upp strax därefter, jag hyperventilerar lite och får hjälp att fixa till min mask. Vi försöker gå ner igen och den här gången går det mycket bättre. Men det tar ändå ganska lång tid innan jag kan slappna av och njuta av dyket. När jag väl har lugnat mig så har jag redan använt upp hälften av min luft för att jag varit så orolig (man andas mycket mer med adrenalinpåslag i kroppen) och jag brukar ha en ganska låg luftkonsumtion i normala fall. Efter det gick det i alla fall väldigt bra.
Vi fick låna en klasskompis kamera som kunde gå ner till 15 meters djup, men den började krångla mitt under dyket så det här är den enda bilden som faktiskt blev okej. Vi gick inte djupare än så i alla fall. Vi dök längs med husrevet vid hamnen och såg en jäkla massa skärsnultror, krabbor, koraller och anemoner. Och uppenbarligen maneter också. Det häftigaste vi såg var ändå två jättestora kantnålar (släktingar till sjöhästar fast de är helt raka i kroppen) på säkert 30-40 cm. Aldrig sett så stora i Sverige förut! När jag väl slappnat av så var dyket faktiskt riktigt kul! Fast trots att jag hade torrdräkt och typ tre lager av kläder under den så blev det ganska kallt. Jag förstår verkligen inte hur de andra klarade av att dyka i våtdräkt. Vi var ändå i vattnet ca 45 minuter och man hinner bli ganska nedkyld på den tiden. När vi kom upp kunde ingen av oss röra läpparna ordentligt på ett bra tag och händerna var också stelfrusna trots att vi hade handskar. Det var jäkligt nice att komma upp och ta sig av dräkten och ha torra varma kläder under jämfört med de som hade blöta badkläder i alla fall!
Så, det var inte mitt bästa dyk rent prestationsmässigt och jag har lärt mig en läxa om att vara lite mer ödmjuk och inte tro att jag klarar av allt perfekt på första försöket. Men nu har jag i alla fall gjort ett riktigt dyk med torrdräkt och det kan nog bara bli bättre. Särskilt om jag har min egen mask som jag vet passar till 100 % och inte läcker. Nu när jag är tillbaka i Uppsala ska jag fortsätta dyka med dykklubben här och ta ett riktigt certifikat för torrdräktsdykning tänkte jag. Det ska finnas en himla massa vrak här på östkusten att dyka på även om det marina djurlivet är i princip dött jämfört med västkusten. Fast ingen plats har ändå varit bättre än Röda havet hittills, det är så otroligt otroligt vackert där. Om ni vill se bilder därifrån och läsa mer om min relation till havet så har jag skrivit ett inlägg om det här. Längtar tillbaka.
Previous Post Next Post

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Sara - Mamma till Nova&Levin 14 maj, 2015 at 20:24

    MYsigt att dyka. 😀

  • Leave a Reply